Wis 10

a 1. 1 Mos 2,7

b 2. 1 Mos 1,26; Vish 9,2

c 3. 1 Mos 4,8

d 4. 1 Mos 6,5.7,23; Hebr 11,7; 2 Petr 2,5

e 5. 1 Mos 11,6.17,1.22,1; Hebr 11,17

f 6. 1 Mos 19,15; 2 Petr 2,7; 7.1 Mos 19,26

g 10. 1 Mos 27,41.28,10

h 11. 1 Mos 30,25

i 12. 1 Mos 31,22.32,6,24; Hos 12,3; 1 Tim 4,8

j 13. 1 Mos 37,28.39,7.14.1 Mos 39,20.40,4; 41,40.45,8; 50,20; Ps 105,20; 1 Mack 2,53; Apg 7,9

k 15. 2 Mos 3,16; Till. t. Est 1,6

l 16. 2 Mos kap. 7—10; Ps 105,26

m 17. 1 Mos 15,14; 2 Mos 12,35.13,17; 5 Mos 1,33; Ps 78,14.105,39; Vish 18,3

n 18. 2 Mos 14,1; Ps 78,13.106,9; Jes 63,11

o 19. 2 Mos 14,30; Ps 106,11

p 20. 2 Mos 15,1

q 21. 2 Mos 4,12

Vishetens ledning i Israels historia från Adam till och med övergången över Röda havet.

1 Det var hon som beskyddade honom som först blev danad, världens fader, vilken skapades allena, och som ryckte honom ur hans fall 2 och gav honom kraft till att råda över allting. 3 Men när därefter en orättfärdig man i sin vrede avföll från henne, gick han själv under på grund av den hätskhet varmed han dräpte sin broder.

4 När sedan för hans skull jorden översvämmades, då var det åter visheten som frälste den, i det hon med hjälp av några skröpliga plankor lotsade den rättfärdige genom vattnet.

5 Det var ock hon, som när folken hade blivit förbistrade till följd av sin endräkt i ondska, lät sig vårda om den rättfärdige och behöll honom ostrafflig inför Gud och bevarade honom ståndaktig mot fadershjärtats känslor.

6 Det var hon, som när de ogudaktiga förgingos, räddade en rättfärdig man, då denne sökte fly undan elden som föll ned över de fem städerna.

7 Om dessas ondska vittna ännu alltjämt en rykande ödemark och växter som bära frukt i otid och saltstoden som reser sig till åminnelse av ett tvivlande sinne. 8 Ty när dessa vände sig ifrån visheten, gingo de icke allenast förlustiga kännedomen om det rätta, utan måste ock åt världen efterlämna ett minnesmärke av sin dårskap, för att deras förvillelser icke ens skulle kunna råka i glömska.

9 Visheten räddade ock ur farorna dem som tjänade henne. 10 Det var hon som ledde den rättfärdige på jämna stigar, när han måste fly för sin broders vrede. Hon visade honom Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting; hon skänkte honom välstånd under hans mödor och gav honom riklig lön för hans arbete. 11 Mot deras vinningslystnad, som förtryckte honom, stod hon honom bi, och hon gjorde honom rik. 12 Hon beskyddade honom mot fiender och tryggade honom mot sådana som lade försåt för honom. En svår kamp avgjorde hon till hans förmån, på det att han skulle förstå att gudsfruktan förmår mer än något annat.

13 Det var hon som icke övergav den rättfärdige som hade blivit såld, utan räddade honom från synd. 14 Hon steg ned med honom i fängelsehålan och övergav honom icke i hans bojor, till dess hon hade förlänat honom en härskarspira och makt över dem som voro hans herrar. Hon visade ock att hans belackare voro lögnare och skänkte honom evärdlig ära.

15 Det var hon som räddade det heliga folket och det ostraffliga släktet från ett folk av förtryckare. 16 Hon gick in i Herrens tjänares själ och trädde upp mot fruktansvärda konungar med under och tecken. 17 Hon lät de heliga undfå lön för deras mödor; hon vägledde dem på en underbar färd och tjänade dem till skygd om dagen och till stjärnljus om natten. 18 Hon ledde dem genom Röda havet och förde dem fram genom stora vatten; 19 men deras fiender fördränkte hon och lät dem sedan kastas upp ur det bottenlösa djupet. 20 Fördenskull fingo de rättfärdiga taga vapnen från de ogudaktiga. De lovsjöngo ditt heliga namn, o Herre, och prisade endräktigt din värnande hand. 21 Ty visheten öppnade de stummas mun och lärde dem som voro lika barn att tala med redig tunga.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m ⁿ ^o ^p ^q